VÅRA OLIKA INSTRUMENTTYPER
Om du inte riktigt vet vilket instrument du behöver rekommenderar vi dig att först läsa Den ultimata guiden för Radoninstrument. Här hittar du även mer information om hur man gör en radonmätning.
Om du inte riktigt vet vilket instrument du behöver rekommenderar vi dig att först läsa Den ultimata guiden för Radoninstrument. Här hittar du även mer information om hur man gör en radonmätning.
En logger används huvudsakligen i samband med radonåtgärder. Detta för att under en längre period logga tidsvariationen av radonhalten och kontrollera hur väl en åtgärd fungerar. Kraven på tidsupplösning styr vilken känslighet instrumentet måste ha för att statistiskt kunna säkerställa resultatet och minimera fel i varje mätpunkt i tidsserien. Normalt rekommenderas en tidsupplösning på 1-2 timmar.
En radongivare används för att anslutas till ett befintligt styrsystem av ventilationen. På så vis ges i många fall möjlighet att genomföra en kostnadseffektiv radonsänkande åtgärd. Normalt används givare i fastigheter som inhyser arbetsplatser, men de kan även användas i ”smarta hem”. En radongivare har en digital eller analog utsignal som är direkt proportionell mot radongashalten. Det är viktigt givaren har tillräcklig noggrannhet för att snabbt kunna signalera när radonhalten ökar över referensnivån. Radonova har utvecklat en radongivare, ROBIN, för fast installation i exempelvis smarta hem eller för användning vid radonövervakning och radonevakuering.
ROBIN kan även användas för montage i exempelvis luftbehandlingsaggregat eller frånluftsfläktar. Radongivaren ger ett värde i form av en analog utsignal 0V – 10V som är proportionell mot radonhalten i luften. Anslut givaren till exempelvis en regulator, centralenhet, datalogger, fläktreglering eller en industriell PLC.
Till skillnad mot billigare konsumentinstrument har ROBIN tillräcklig känslighet för att kunna användas och ge ett momentanvärde. Givaren har också tillräckligt skydd mot EMC för att kunna användas vid exempelvis tyristorregleringar.
En radonsniffer används för att fastställa var inläckaget av radonhaltig jordluft i en fastighet är som störst. För att vara effektiv i sitt arbete vid t.ex. en besiktning är det mycket viktigt att använda en sniffer som ger ett snabbt och noggrant mätförlopp. För det behövs ett instrument med hög känslighet och snabb responstid som ger mycket rådata. En sniffer måste ha en aktiv pump och inkludera en alfaspektrometer för att undvika kontaminering av de långlivade radondöttrarna i mätkammaren.
Genom att använda en så kallad pulsjonkammare möjliggör instrumentet ATMOS denna typ av mätning på ett unikt och snabbt sätt.
En markradonmätare används för att mäta radongasen i jordluft på 70-100 centimeters djup. Mätningen genomförs med hjälp av ett sondrör (ett ihåligt spett) som drivs ner i marken. Instrumentet behöver ha en diskriminering av de långlivade radondöttrarna för att eliminera bakgrunden från Polonium-214 som har cirka 30 minuters halveringstid. Tack vare att man MARKUS eliminerar bidraget från Polonium-214 behöver man inte vänta 2-3 timmar innan nästa mätning kan genomföras. Med instrumentet MARKUS räcker det dock att vänta 18 minuter (6 halveringstider) innan en ny mätning genomförs.
Eftersom mätningarna sker utomhus är det även viktigt att välja ett robust instrument med lång batteritid som klarar förhållanden ute i fält. Det är också viktigt att ta hänsyn till de mycket höga radonhalter som kan finnas i marken och vara säker på att instrumentet kan hantera det. Radoninstrumentet MARKUS från Radonova har dessa egenskaper.
Gammamätare använder man vid en besiktning för att kontrollera om källan till radon finns i byggnadsmaterialet. I Sverige är ett exempel på det blå lättbetong som användes i hus byggda mellan år 1929 och 1975. Genom att mäta gammastrålning från byggnadsmaterial kan man avgöra om materialet består av lättbetong eller inte. För att kunna kartlägga fördelningen av radongashalten från byggnadsmaterialet jämfört med markradonet är det samtidigt viktigt att gammamätaren är kalibrerad för Radium-226. Det är ett myndighetskrav att gammamätaren har en spårbar kalibrering som görs en gång per år.
När det gäller riskbedömning för radon från berg/sten i marken måste man bestämma halterna för uran, torium och kalium. Det innebär att hela energispektrat från 50keV till 3000keV mäts och analyseras online. För att kunna göra det krävs att instrumentet har en inbyggd analysmetod för ett komplett energispektrum där man kan separera bidraget från de tre nukliderna och dess sönderfallsprodukter. Det krävs också att en kalibrering genomförs av alla tre grundämnena direkt på kalibreringsplattor som är certifierade av IAEA eller motsvarande myndighet.