Långtidsmätning
Man börjar alltid med att genomföra en ackrediterad långtidsmätning under minst 2 månader. Visar resultatrapporten på förhöjda radonhalter ska man gå vidare till Steg 2.
Radondosor och digitala mätare för hemmet
Det första man gör som villaägare när man ska ta reda på sin radonhalt hemma är att genomföra en ackrediterad och godkänd långtidsmätning med radondosor. Har man höga halter ska en besiktning göras och senare en radonsanering.
För att säkerställa att en radonsanering och åtgärd fungerar bör man som villaägare genomföra en kontinuerlig monitorering av radonhalten efter en utförd åtgärd. Det görs genom att installera en digital radonmätare som kopplas upp mot en databas någonstans i molnet. Genom att mäta hur radonhalten varierar över tiden ser man om åtgärden fungerar i praktiken. På så sätt kan man ha full koll på radonhalten efter att en åtgärd har genomförts.
För säkerhets skull ska man också följa upp en åtgärd med en ackrediterad godkänd årsmedelvärdesmätning. Det är viktigt av både hälsoskäl och om man exempelvis ska sälja huset, det krävs även för att man ska kunna ansöka om bidrag för radonsanering.
Om man har begränsat med tid (t.ex. vid bostadsköp-/försäljning) kan man genomföra en så kallad korttidsmätning. Den typen av mätning tar endast 7-10 dagar. Resultatet ska dock betraktas som en indikation, snarare än ett mer precist mätvärde.
Om radon och hälsorisker
I jordskorpan finns flera olika radioaktiva ämnen som bildades vid jordens tillkomst. Av dessa finns det tre isotoper som ur strålskyddssynpunkt är av särskilt intresse, Torium-232, Uran-235 och Uran-238. Gemensamt för dessa är att de har lång halveringstid och i sin sönderfallskedja (till stabila ämnen) omvandlas till ädelgasen radon. Eftersom en ädelgas ogärna reagerar med andra ämnen kan radonet spridas från marken till inomhusluften.
Orsakar många fall av lungcancer
Radonet är radioaktivt och bildar vid sönderfallet så kallade radondöttrar. Dessa är laddade metalljoner som tenderar att reagera och fastna på dammpartiklar och aerosoler (små finfördelade partiklar). Även radondöttrarna är radioaktiva och avger vid sönderfallet alfastrålning. De obundna radondöttrarna som finns i inandningsluften är särskilt skadliga eftersom de tenderar att fastna i andningsvägar och lungor.
Alfastrålningen som avges inuti kroppen är skadlig och kan ge upphov till skador på vävnaden, vilket i sin tur kan leda till lungcancer. WHO uppskattar antalet cancerfall som orsakas av exponering för radongas till cirka 230 000 per år.
Om olika radonisotoper
Radon-219 kallas även ”actinon” och är den radonisotop som bildas i sönderfallskedjan från Uran-235. Eftersom den har en halveringstid på endast fyra sekunder påträffas den inte i inomhusmiljö. Den hinner helt enkelt inte transporteras som ädelgas från marken till inomhusluft innan den sönderfaller till Polonium-215.
Radon-222 härstammar från Uran-238 och är den isotop som vanligen avses när man pratar om och arbetar med radon. Halveringstiden är nästan fyra dagar (3,8 dygn) vilket ger gasen gott om tid att spridas till inomhusluften. På så vis kan den vid en viss koncentration utgöra en hälsorisk för människor som vistas i den aktuella inomhusmiljön. Radon-222 sönderfaller till Polonium-218 vilket är en alfastrålare med en energi på 6,00 MeV.
Vanliga fel när man mäter radon
Med instrument
- Instrumentet är inte kalibrerat
- Man tar inte hänsyn till att radondöttrar måste avklinga i mätkammaren innan ny mätning genomförs
- Man flyttar instrumentet för snabbt mellan olika mätpunkter
- Man inväntar inte jämvikten mellan radongasen och radondöttrarna
Med passiva detektorer
- Radondosorna placeras på fel plats
- Man mäter för få punkter
- Man skickar inte in dosorna för analys direkt efter avslutat mätning
- Radondosorna analyseras av ett icke-ackrediterat laboratorium